Date:
Link copied Share this read link fb

En plats för endorfiner och energi

av Marimba Roney

Marimba Roney om Chase & Status och en förlorad vän.

”Vem är du här med?”, frågar en vän jag springer in i på nyöppnade nattklubbslokalen Fållan i Slakthusområdet, där det bjuds på finbesök från England i form av drum’n’bass/jungle-artisterna Chase & Status. ”Jag är här själv”, svarar jag.

Du skulle ha varit här med mig, om du hade levt.

Det har gått sju år sedan du lämnade denna värld. För några dagar sedan skulle du ha fyllt fyrtiofyra. Vi hade väldigt samma musiksmak. Inte bara genrer utan även vilken sorts låtar eller stilar, vilket var en stor del i att vi knöt så nära band. Vi kunde prata om våra barn men det slutade ändå med ett textmeddelande där du skrev ”snart åker dom själva på tricken o lyssnar på en gammalt soundtape från 86 saxon me supercat o nitti gritti vilket år blev han mördad vare inte då non gang? Anyway varför e all bra dancehall gammal?”.

Chase & Status inleder med dubplates med Vybz Kartel och Mavado. Den svenska, vita drum’n’bass-publiken är troligtvis inte särskilt bevandrad inom de jamaicanska rötterna för genren men denna kväll är de i alla fall redo för Chase & Status. Ingen står still. Dancehall och ravekultur i ett – det kan inte bli mycket bättre. Det var bland andra brittiska DJ:er som Fabio och Grooverider som i början av nittiotalet förde in soundsystemkulturen i ravescenen, och som utvecklade breakbeat hardcore till det som kom att benämnas som jungle.

Folk i dag tränar på gym och gör mindfulness. Men de kan aldrig ha varit på en riktig musikklubb.

Det är här jag kan leva i nuet och stänga ute alla tankar, det är här jag får endorfiner och energi.

I dancehallrummet bredvid, där Capitol Soundsystem satt upp sina egenbyggda högtalare och Seani B från BBC 1xtra och Safari Sound spelar, kommer de obligatoriska killarna fram och försöker dansa med mig. Jag vill dansa ensam, förklarar jag, och går åter ut i drum’n’bass-rummet där jag sedan tillbringar de närmaste två timmarna.

Du tyckte också om att glida runt ensam på klubbarna, pratade med alla möjliga eller stod bredvid DJ-båset när jag spelade och dansade. Påminnelsen att inte se dig i den dansande publiken sköljs bort med basen som vibrerar in i magen och bröstet. Den omsluter mig som en trygg famn. Svetten rinner i nacken och nedför min rygg. Det gör inget. Jag råkar spilla vin på mig, men jag behöver egentligen ingen alkohol. Det är ändå musiken och dansen som ger de största kickarna.

I kväll tar Chase & Status mig tillbaka till liknande kvällar i London för länge sedan, då drum’n’bass var i sin linda. När jag åkte från västra till den då ödsliga östra sidan och klubben Blue Note där Metalheadz huserade på söndagar. Där jag hörde Grooverider, Doc Scott, DJ Storm & Kemistry, Cleveland Watkiss med flera. Jag behövde ingen med mig då heller, det räckte med musiken och stämningen. ”En musikalisk orgasm” som Björk en gång beskrev det att vara där i den lilla mörka källaren.

Musik som en helande kraft slutar aldrig att fascinera och göra mig lycklig när det händer. En bas och beats som gör att alla hämningar släpps, en känsla av samhörighet och stämning som kan lyfta en till obeskrivliga höjder, om än så bara för några timmar i en mörk, rå industrilokal.

Chase & Status avslutar sitt set med deras remixer av Capletons Who Dem och Shy FX och UK Apaches Original Nuttah. Upp mot tusen personer kör extatisk allsång ”bad boys inna London, rude boys inna Kingston”.

På din begravningsfest spelade jag givetvis de låtarna. Kan ha varit den basen som sprängde ena högtalaren.

View all reads