Date:
Link copied Share this read link fb

Förtrolighet som hos en god vän

av Pierre Hellqvist

”Hon har ett helt unikt sound, en så pass konstig – jag menar nog snarare unik – struktur i rösten som gör att hon låter ovanlig men på samma gång känns som en gammal vän.”

Så förklarade Conor Oberst storheten med Phoebe Bridgers när jag i början av fjolåret satt ner för en intervju med de båda vännerna som då var ute på en promotionrunda för det gemensamma projektet Better Oblivion Community Center.

Den som händelsevis tvivlar på Conors ord skulle ha befunnit sig i Göteborg den 9 augusti 2018 då Phoebe Bridgers fick ett dittills stimmigt Pustervik att totaltystna under det årets första Stay Out West-kväll. LA-singer-songwritern gjorde det med hyssjad förtrolighet och total transparens som släckte allt sorl, tände en typ av innerlig energi som vi nog inte visste att vi behövde.

Sedan dess har Phoebe fortsatt att briljera i såväl Boygenius och nämnda Better Oblivion Community Center som i allehanda samarbeten med exempelvis Matt Berninger från The National. Men det många av oss nog helst har velat ha är nytt solomaterial – och det har vi fått nu i form av singeln Garden Song. Tre minuter och fyrtio sekunder av arketypisk Phoebe-närhet, melankolisk storytelling och metodiskt fingerplockande framåtrörelse. Kanske inte superomedelbar men en väldigt fin, både känslig och tragikomisk (”When I grow up, I'm gonna look up/from my phone and see my life”), skildring av en sorts livsvandring. Alldeles oavsett har vi lärt oss att hennes låtar oftast smyger sig på och med tiden blir alltmer beroendeframkallande. Som inte sällan är fallet med riktigt goda vänner. Ett album, uppföljaren till 2017 års Stranger in the Alps, lär förresten vara att vänta senare i år.

View all reads