Date:
Link copied Share this read link fb

Livealbumens återkomst?

av Dan Backman

Är livealbum det nya svarta? Antagligen inte, men i höstas gav Slowgold ut ett fint sådant (bara på vinyl) och alldeles snart (13 mars) kommer Dungen och Snarky Puppy med nya riktigt trevliga livealbum. Återutgivningen av Rena Ramas konsert på Fasching 1975 skriver jag om på annan plats här på Pet Sounds-sajten.

Inte för att jag är överdrivet förtjust i livealbum. Många är rätt överflödiga, men undantag finnes förstås. Grateful Dead-dubbeln Live Dead är ett väldigt uppenbart undantag. John Coltranes Live at the Village Vanguard ett annat.

Snarky Puppys platta är en liveupptagning från Royal Albert Hall i London, gjord i höstas, och som alltid med den amerikanska projektgruppen bjuds det på en slags fusion i storbildsformat. Denna gång med en ljudbild som snyggt målar upp en stor konsertsal.

Gruppen går ut ganska laidback men ökar trycket vartefter och landar (förstås) i funken: från oförarglig hästsvansfunk till distad vocoderfunk. Innan allsångsfesten i slutet har man hunnit med en hel del: Pat Metheny-jazz, progressiv rock, etno, sydstatssoul. Och lite till. Garnerat med många solon.

Visst är det en till stora delar lite jobbigt överskicklig uppvisning, men jag tycker ändå att Michael League och hans gäng håller sig på rätt sida av musikhögskoleekvilibrismen.

Det är naturligtvis lättare att utan några som helst förbehåll digga Dungen. Det är ju vårt eget psykedeliska hjältegäng. Dungen Live består av upptagningar från hösten 2015 i Göteborg och Malmö. Inspelade av Mattias Glavå på rullband.

Det är ett lite överraskande album då det inte innehåller någon sång av Gustav Ejstes. I stället är det inspelningar som lyfter fram Reine Fiskes fabulöst explosiva gitarrspel i all sin distade och trasiga glans. Det är nästan så att det skulle kunna döpas till Dungen Presents Reine Fiske.

Det är ingen ordinärt livealbum utan mer att beteckna som ett hallucinatoriskt collage utan början eller slut.

Jag hade inte tackat nej till några Dungen-hits med sång men respekterar samtidigt nytänkandet. Här finns ju ändå allt som är bra med Dungen: den extatiskt psykedeliska mystiken som både åkallar Bosse Hansson och Jimi Hendrix. Några härliga inhopp av saxofonisten Jonas Kullhammar ej att förglömma.

View all reads